En prognos för valet 2018

Av: Daniel Walther


Årets riksdagsval är nu bara några dagar bort. Inför valet 2014 försökte jag, med blandad framgång om sanningen ska fram, både här och på trefyranio förutsäga valresultatet. Och även om jag nu officiellt har lagt forskarkarriären bakom mig är det så klart en intressant utmaning att försöka förbättra förra valets resultat med en ny prognos.

Datamaterialet för den här prognosen kommer från ett öppet GitHub-konto, SwedishPolls[1], och innehåller mätningar från samtliga tillgängliga institut. Det vill säga, till skillnad från andra opinionssammanställningar, såsom Henrik Ekengren Oscarssons ”Mätningarnas Mätning”[2], används även mätningar från s.k. webbpaneler (exempelvis YouGov). Tekniken som jag använder för att väga samman skattningar från alla olika undersökningsinstitut kallas för DLM – Dynamic Linear Model – och används inom den Bayesianska statistiska skolan för att hitta en sammanhängande trend i ett datamaterial som är fyllt av ”brus”. Mer om den statistiska modellen bakom denna valprognos finns att läsa här.

Opinionsmässigt har vi under mandatperioden sett många kraftiga svängningar både upp och ner för flera partier. I figuren nedan visas hur opinionsstödet har utvecklats sedan 2014 för de olika politiska partierna. Den svarta heldragna linjen är den uppskattade tidstrenden medan de grå punkterna är individuella mätningar. Särskilt noterbart är att Socialdemokraterna efter en återhämtning som började 2016 har tappat nästan 5 procentenheter i stöd det senaste året, detta trots att regeringspartier ofta går framåt i opinionen under de sista 18 månaderna innan ett val[3].  Att det ledande oppositionspartiet, Moderaterna, tappar under samma period är så klart extra anmärkningsvärt.

Men inte bara dessa två utan också flera av de andra partierna uppvisar stora svängningar. Centerpartiet har gått från 5 upp till 13 procent i opinionsstöd och sedan ner igen till strax över 8 procent. Vänsterpartiet har gått från 6 till 10 procent medan Kristendemokraterna verkar ha nästan fördubblat sitt stöd de senaste månaderna.

tidstrend

Prognosen för det här valet pekar på att vänstersidan blir störst efter valet och att Socialdemokraterna blir det största riksdagspartiet. Partiet har dock tappat mer än 6 procentenheter jämfört med förra valet och gör potentiellt sitt sämsta val i modern tid. Sverigedemokraterna ser ut att gå framåt lika mycket, alltså runt 6 procentenheter och bli Sveriges näst största parti. Det ska dock sägas att mätningarna historiskt sett har varit mindre tillförlitliga för SD – generellt har partiets stöd underskattats – men det är oklart hur opinionsinstituten har korrigerat för detta den här gången. Vänsterpartiet ser också ut att göra ett väldigt bra val och Kristdemokraterna ser nu ut att bli något större än både Liberalerna och Miljöpartiet. Kristdemokraternas försprång gentemot dessa partier ligger dock inom felmarginalen.

party_pred

Slutligen, tittar vi på blocknivå ser vänstersidan ut att behålla sitt övertag och bli nästan 3 procentenheter större än Alliansen. Skillnaden mellan blocken ser också ut att vara statistiskt signifikant. Men som bekant ser blockpolitiken ut att vara mindre skriven i sten inför det här valet än inför de tre senaste och det är därför väldigt osäkert om ett svagt övertag i mandat för de rödgröna också kommer att medföra ett förnyat regeringsinnehav.

block_pred

 


[1] https://github.com/hjnilsson/SwedishPolls

[2] https://datastory.se/story/matningarnas-matning

[3] Walther, Daniel. “Picking the winner (s): Forecasting elections in multiparty systems”; Electoral Studies 40 (2015): 1-13.

 

Annonser

Kan man förutspå ett val?

Av: Daniel Walther

Under ett supervalår som detta är det intressant att ställa frågan om det går att förutsäga valresultat. Nate Silver populariserade valprognoser genom att i det amerikanska presidentvalet 2012 förutspå resultatet med stor precision (och dessutom få rätt på 49 av 50 delstatsval). USA är dock ett tvåpartisystem med väldigt god tillgång till opinionsdata (också historiskt), så frågan är om samma bedrift går att upprepa i ett partisystem så komplicerat som det svenska.

Traditionellt sett har en del olika tekniker tillämpats för att förutspå val. En del har tittat på ekonomiska data, statsministerns popularitet och liknande variabler för att med hjälp av regressionsanalys försöka förutspå valresultatet. Fördelen med här tekniken är att informationen man behöver ofta finns tillgänglig tidigt under året vilket gör att man kan göra sin prognos i god tid innan valet. Sådana regressioner har också lyckats väl i tvåpartisystem som USA, Storbritannien och Frankrike. I länder med fler partier och mer flux i systemet har den här tekniken dock lyckats avsevärt sämre.

En annan teknik är den så kallade pendeltekniken – alltså idén att väljarna vill ha förändring efter en viss tid. Så pendeln går i en viss ideologisk riktning några år men når sedan sin kulmen och börjar då gå tillbaka i en förutsägbar rytm. I Sverige har vi dock sett mindre av detta fenomen än i andra länder och för oss återstår därför bara ett rimligt alternativ för att förutsäga valet – opinionsdata.

Nate Silvers metod var också baserad på opinionsdata och gick i huvudsak ut på lägga samman data från olika institut över tid och göra en tidsserie av alla mätningar. På så sätt kan man bakom allt brus i enskilda opinionsundersökningarna hitta en underliggande trend och prognosen handlar sedan om att extrapolera den tidstrenden in i framtiden. Genom en sådan långsiktig aggregering av opinionsdata får man en mycket mer precis bild av opinionsläget än vad enskilda undersökningar kan ge.

Standardmodellen i fältet för den här typen av tidsserieanalys bygger på Bayesiansk statistik och kallas för en dynamisk linjär modell. Den utnyttjar ett så kallat Kalmanfilter (som också används för att förutspå processer t.ex. inom biologi och kemi) och Markovkedjor som hjälper oss att besvara frågan: när en ny undersökning kommer in, hur mycket ska vi modifiera vår tidigare prognos? Om vi tidigare trodde att Socialdemokraterna (S) skulle få 33% i valet, och en ny undersökning kommer in där 1500 människor har tillfrågats och 31.5% har uppgett att de ska rösta på S – vad tror vi då nu? Det är den frågan vår dynamiska linjära modell besvarar.

Så vad händer då om man tillämpar en sådan modell på svenska förhållanden? Ett första test är att applicera modellen på ett tidigare val och se hur väl den lyckades då. I graferna nedan kan vi se hur det gick för modellen i valet 2010 först för de enskilda partierna och sedan för de två blocken. På partinivå kan vi se att modellen lyckades relativt väl. Prognosen var väldigt nära för partierna på högersidan, men missade både S och MP något. Det genomsnittliga felet var 0.49%.

Test2010_partier

Den mest intressanta frågan i en sådan här prognos är dock kampen om regeringsmakten, och lyckligtvis är prognosen ännu mer precis på blocknivå. Det har visat sig att det mesta av osäkerheten finns mellan partier som ligger nära varandra ideologiskt (som S och MP) men detta jämnar ut sig på blocknivå och den aggregerade prognosen blir därför bättre. För valet 2010 var prognosen 0.2 procentenheter ifrån för högersidan och mitt i prick för vänstersidan!

Test2010_block

Vad säger då modellen om höstens val? Jo, vi kan förutspå en ganska komfortabel seger för en vänsterregering (bestående av S, MP och V). Om de får egen majoritet, om KD kommer in eller inte och vad som händer med F! är fortfarande öppna frågor – men sannolikheten att högersidan hämtar in försprånget är väldigt låg. I grafen nedan kan vi se den bästa prognosen i dagsläget för de två blocken utmarkerad med en punkt med 95% konfidensintervall. Även om högersidan prestererar i toppen av sitt intervall och vänstersidan i nederkanten av sitt är det fortfarande mycket som skiljer blocken åt. Om inga politiska skandaler eller andra katastrofer inträffar blir det svårt för högersidan att ta ikapp detta.

blockpred

Slutligen, i grafen nedan kan vi se modellens prediktioner för de åtta nuvarande riksdagspartierna plus F!. Alla vänsterpartier ser ut att gå framåt jämför med förra valet och MP blir tredje största parti. F! ser ut att missa riksdagsspärren. C ligger en bit över spärren medan KD ligger precis på gränsen. De sista veckorna fram till valet blir spännande!

partypred


Daniel Walther är doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och jobbar inom forskningsprojektet Representative Democracy in Europe. Fram till valet kommer prognoser enligt den ovan beskrivna modellen att göras regelbundet på sidan trefyranio.com