Kan man förutspå ett val?

Av: Daniel Walther

Under ett supervalår som detta är det intressant att ställa frågan om det går att förutsäga valresultat. Nate Silver populariserade valprognoser genom att i det amerikanska presidentvalet 2012 förutspå resultatet med stor precision (och dessutom få rätt på 49 av 50 delstatsval). USA är dock ett tvåpartisystem med väldigt god tillgång till opinionsdata (också historiskt), så frågan är om samma bedrift går att upprepa i ett partisystem så komplicerat som det svenska.

Traditionellt sett har en del olika tekniker tillämpats för att förutspå val. En del har tittat på ekonomiska data, statsministerns popularitet och liknande variabler för att med hjälp av regressionsanalys försöka förutspå valresultatet. Fördelen med här tekniken är att informationen man behöver ofta finns tillgänglig tidigt under året vilket gör att man kan göra sin prognos i god tid innan valet. Sådana regressioner har också lyckats väl i tvåpartisystem som USA, Storbritannien och Frankrike. I länder med fler partier och mer flux i systemet har den här tekniken dock lyckats avsevärt sämre.

En annan teknik är den så kallade pendeltekniken – alltså idén att väljarna vill ha förändring efter en viss tid. Så pendeln går i en viss ideologisk riktning några år men når sedan sin kulmen och börjar då gå tillbaka i en förutsägbar rytm. I Sverige har vi dock sett mindre av detta fenomen än i andra länder och för oss återstår därför bara ett rimligt alternativ för att förutsäga valet – opinionsdata.

Nate Silvers metod var också baserad på opinionsdata och gick i huvudsak ut på lägga samman data från olika institut över tid och göra en tidsserie av alla mätningar. På så sätt kan man bakom allt brus i enskilda opinionsundersökningarna hitta en underliggande trend och prognosen handlar sedan om att extrapolera den tidstrenden in i framtiden. Genom en sådan långsiktig aggregering av opinionsdata får man en mycket mer precis bild av opinionsläget än vad enskilda undersökningar kan ge.

Standardmodellen i fältet för den här typen av tidsserieanalys bygger på Bayesiansk statistik och kallas för en dynamisk linjär modell. Den utnyttjar ett så kallat Kalmanfilter (som också används för att förutspå processer t.ex. inom biologi och kemi) och Markovkedjor som hjälper oss att besvara frågan: när en ny undersökning kommer in, hur mycket ska vi modifiera vår tidigare prognos? Om vi tidigare trodde att Socialdemokraterna (S) skulle få 33% i valet, och en ny undersökning kommer in där 1500 människor har tillfrågats och 31.5% har uppgett att de ska rösta på S – vad tror vi då nu? Det är den frågan vår dynamiska linjära modell besvarar.

Så vad händer då om man tillämpar en sådan modell på svenska förhållanden? Ett första test är att applicera modellen på ett tidigare val och se hur väl den lyckades då. I graferna nedan kan vi se hur det gick för modellen i valet 2010 först för de enskilda partierna och sedan för de två blocken. På partinivå kan vi se att modellen lyckades relativt väl. Prognosen var väldigt nära för partierna på högersidan, men missade både S och MP något. Det genomsnittliga felet var 0.49%.

Test2010_partier

Den mest intressanta frågan i en sådan här prognos är dock kampen om regeringsmakten, och lyckligtvis är prognosen ännu mer precis på blocknivå. Det har visat sig att det mesta av osäkerheten finns mellan partier som ligger nära varandra ideologiskt (som S och MP) men detta jämnar ut sig på blocknivå och den aggregerade prognosen blir därför bättre. För valet 2010 var prognosen 0.2 procentenheter ifrån för högersidan och mitt i prick för vänstersidan!

Test2010_block

Vad säger då modellen om höstens val? Jo, vi kan förutspå en ganska komfortabel seger för en vänsterregering (bestående av S, MP och V). Om de får egen majoritet, om KD kommer in eller inte och vad som händer med F! är fortfarande öppna frågor – men sannolikheten att högersidan hämtar in försprånget är väldigt låg. I grafen nedan kan vi se den bästa prognosen i dagsläget för de två blocken utmarkerad med en punkt med 95% konfidensintervall. Även om högersidan prestererar i toppen av sitt intervall och vänstersidan i nederkanten av sitt är det fortfarande mycket som skiljer blocken åt. Om inga politiska skandaler eller andra katastrofer inträffar blir det svårt för högersidan att ta ikapp detta.

blockpred

Slutligen, i grafen nedan kan vi se modellens prediktioner för de åtta nuvarande riksdagspartierna plus F!. Alla vänsterpartier ser ut att gå framåt jämför med förra valet och MP blir tredje största parti. F! ser ut att missa riksdagsspärren. C ligger en bit över spärren medan KD ligger precis på gränsen. De sista veckorna fram till valet blir spännande!

partypred


Daniel Walther är doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och jobbar inom forskningsprojektet Representative Democracy in Europe. Fram till valet kommer prognoser enligt den ovan beskrivna modellen att göras regelbundet på sidan trefyranio.com

Annonser