Om budgeten och statsskulden

Av: Daniel Walther

På onsdag den 3/12 är det tänkt att omröstningen om nästa års budget ska äga rum. Det har i den offentliga debatten de senaste veckorna spekulerats flitigt i om enskilda poster kommer att brytas ut ur budgeten (som skedde förra året), om SD kommer att stödja Alliansens förslag och om en förlust för den röd-gröna regeringen innebär att extraval utlyses.

Dessa frågor har redan diskuterats flitigt annorstädes och kommer att bli besvarade tids nog. Men en av frågorna som har fått uppmärksamhet, nämligen den om budgetunderskott och den svenska statsskulden, kan vara intressant att titta lite närmare på med hjälp av lite bakgrundsfakta. Statsskulden är idag på ca 1338 miljarder kronor, eller 137 000 kr per invånare, och regeringens budgetförslag, om det går igenom, skulle leda till en fortsatt ökning av skulden. Samtidigt utgör den svenska statsskulden endast 38% av BNP vilket är lågt internationellt sett. Men hur ovanligt är det egentligen med budgetunderskott, hur har den svenska statsskulden utvecklats och hur har skuldens utveckling hängt ihop med vilken regering som har varit vid makten?

Låt oss börja med att titta på hur utgifter och inkomster under varje budgetår hänger samman med statsskulden[1]. I grafen nedan kan vi se att statsskulden ökade kraftigt från slutet av 70-talet till mitten av 90-talet men stabiliserades sedan och har därefter pendlat kring ett medelvärde på runt 1250 miljarder kronor. Toppen på 1400 miljarder nåddes precis efter 90-talskrisens kulmen och skulden var då mer än dubbelt så stor som de årliga intäkterna. Därefter har skulden minskat, och tar man hänsyn till att BNP har ökat kraftigt sedan dess så är skulden idag klart lägre som andel av BNP.

Budgetutveckling

I grafen kan man också se att det är ganska ovanligt att inkomsterna i en budget överstiger utgifterna. Den svarta linjen för utgifter är bara nämnvärt över den blå inkomst-linjen vid några tillfällen, framförallt i slutet av 90- och 2000-talet, men annars är det tydligt att budgeterade underskott är det vanligaste utfallet.

En ännu tydligare bild av budgetsaldot får man i figur 2 nedan. Staplarna i figuren har också färgkodats utifrån vilken regering som satt vid makten under det budgetåret. Den genomsnittliga regeringen har haft ett årligt underskott på ca 10% (underskottet uttryckt som andel av de årliga intäkterna) men det är inte helt jämnt fördelat mellan borgerliga och socialistiska regeringar. Faktum är att borgerliga regeringar har haft ett genomsnittligt underskott på 17.8% jämfört med 6.6% för de socialistiska.

Budgetbalans

I grafen kan vi också se att de största relativa underskotten var i samband med den andra oljekrisen på 70/80-talet och valutakrisen på 90-talet. Jämfört med dessa kraftiga nedgångar i ekonomin har de senaste årens finansiella kris varit relativt lindrig. Efter krisens huvudår 2009 har det förvisso varit ett underskott i genomsnitt, men ett underskott på bara runt en tiondel av vad det var vid tidigare kriser. Budgetförslaget från den rödgröna regeringen för 2015, med ett budgeterat underskott på runt 4%, skulle om det förverkligades vara i linje med vad det har legat på de senaste tre åren.

Ett av skälen till att borgerliga regeringar har haft större underskott i genomsnitt, förutom att de ofta har regerat under kriser, kan vara att de generellt har bestått av större koalitioner. Forskning har visat att flerparti-regeringar ofta (men inte alltid) har svårare att balansera budgeten för att de i många fall har fler väljargrupper som behöver tillfredsställas (Bäck & Lindvall 2014). Den överväldigande majoriteten av socialdemokratiskt ledda regeringar har varit enpartiregeringar och har därför inte haft samma behov av att kompromissa fram budgetlösningar.

Sammantaget kan man säga att budgeteringskonsten har blivit klart mer framgångsrik de senaste decennierna. De tre regeringarna under Göran Persson hade ett genomsnittligt överskott på 1.5% medan Reinfeldtregeringen gick nästan exakt plus minus noll. Sedan 90-talskrisen har Sverige haft fler år av överskott än underskott vilket måste vara ganska unikt bland de industrialiserade västländerna. En bidragande orsak till detta kan vara att det finanspolitiska ramverket stramades upp efter 90-talskrisen med bland annat ett överskottsmål på 2 % (från och med 2000) och sedemera 1% (från och med 2007) av det finansiella sparandet under en budgetcykel.

Så oavsett vilken budget som till slut går igenom verkar det troligt att den kommer att bli klart bättre än den genomsnittliga budgeten för de senaste 50 åren.

Daniel Walther är doktorand i statsvetenskap vid Umeå universitet och jobbar inom forskningsprojektet Representative Democracy in Europe. Han gjorde under valrörelsen valprognoser på sidan trefyranio.com.

[1] Alla siffror är från regeringskansliets hemsida: http://www.regeringen.se/sb/d/2548/a/199285. Siffrorna från 2015 är från regeringens budgetförslag

Referenser

Bäck, H., & Lindvall, J. (2014). Commitment Problems in Coalitions: A New Look at the Fiscal Policies of Multi-Party Governments. Political Science Research and Methods.

Annonser