Vilket opinionsinstitut lyckades bäst? Och vilka partier var svårast att mäta?

Av: Daniel Walther

Nu med valresultatet i hand (om än inte en färdig regering) kan partierna påbörja den långsamma processen att utvärdera sin valrörelse. Vilka väljare nådde man fram till, vilka tappade man och vad kan man förbättra inför nästa gång? En viktig komponent i denna lärdomsprocess är bra opinionssiffror, men som vi ska se var siffrorna för flera partier, inte bara för SD, skakiga. Det gjordes också prognoser inför valet, men dessa har redan diskuterats annorstädes (på politologerna och av mig på trefyranio) och tas därför inte upp här.

Två intressanta frågor att titta på så här i efterhand är dels om vissa institut lyckades särskilt bra, och dels om vissa partier var svårare att mäta. För att besvara dessa frågor har jag först tittat på den sista mätningen inför valet från varje institut eftersom denna borde ge den bästa fingervisningen om valutgången. Jag har också gjort en andra sammanställning genom att ta medelvärdena av mätningarna från varje institut under september månad. Skälet till att räkna in också andra mätningarna från september än bara den sista innan valet är att en enskild mätning kan påverkas av många slumpmässiga faktorer, men lägger vi samman flera borde en mer generell bild framträda. Då kan vi se om vissa institut hade strukturella avvikelser i sina skattningar och om opinionsbranschen som helhet hade större problem att mäta vissa partier.

Låt oss börja med att kolla hur det gick i enbart den sista mätningen. De grå staplarna längst till vänster visar den sammanlagda avvikelsen mellan institutens mätningar och det faktiska valresultatet. En lägre stapel innebär alltså en bättre uppskattning och där kan vi se att United Minds lyckades klart bäst. Med en avvikelse på 5.6 procentenheter var det genomsnittliga felet bara ca 0.6 per parti. Novus och Sifo klarade sig också under 10% spärren medan Ipsos och Demoskop var längst ifrån

sistamätningen

Om vi istället tittar på de sammanvägda resultaten för alla mätningar under september var istället Skop det institut som kom närmst valresultatet. Deras avvikelse på 8.7 innebär ett genomsnittligt fel på strax under 1 procentenhet per parti. Tätt därefter kom United Minds och YouGov som hade 9.0 och 9.4 procent avvikelse. Längst ifrån var Ipsos (med nästan två procentenheter fel per parti) och (överraskande nog) Sifo, med 13.6 i avvikelse. En ansenlig del av väljarkåren verkar dock ha bestämt under den sista veckan (enligt valu:n) vilket gör att mätningarna från början av september ingen nödvändigtvis var så felaktiga när de genomfördes. Den totala avvikelsen är snäppet lägre (84.4) när man bara tar in den senaste mätningen än när vi tittar på hela september (87.8) vilket tyder på att de tidiga mätningarna kan vara något missvisande.

pollavvikelse

Slutligen, vilka partier var svårast att mäta? På den frågan finns ett entydigt svar: SD och MP, och därefter V och FP. Att SD är svårt att mäta är välkänt och har diskuterats flitigt i många sammanhang de senaste dagarna. Att också MP, FP och V var så problematiska var däremot mer överraskande. I grafen nedan ser vi skillnaderna mellan de sista mätningarna från varje institut inför valet och det faktiska resultatet. De partier som var lättast att mäta hade några institut som överskattade och några som underskattade resultatet, och helst låga staplar. SD, MP, V och FP hade däremot bara avvikelser i en riktning vilket ledde till systematiska problem. Felen för både SD och MP var också stora – generellt två procentenheter eller mer.

partiavvikelse

Det verkar alltså som att det finns systematisk bias för vissa partier. Framförallt SD och MP hade stora avvikelser och samtliga institut verkar ha haft problem. Det tyder på att mätningsmetoderna för dessa kan behöva ses över. Felsökningen efter vad som gick snett kommer säkert att fortsätta ett bra tag till.

Daniel Walther är doktorand i statsvetenskap vid Umeå Universitet och har under valrörelsen gjort valprognoser på sidan trefyranio.com.

Advertisements

3 reaktioner på ”Vilket opinionsinstitut lyckades bäst? Och vilka partier var svårast att mäta?

  1. […] Vad vi har observerat i årets riksdagsval är att instituten har varit relativt dåliga på att fånga upp stödet för SD, förmodligen för att SD:s väljare verkar mindre benägna att svara ärligt om vad de ska rösta på i dessa undersökningar (se t.ex. diskussionen här). En möjlighet är att detta delvis är beroende på undersökningens utformning, dvs. om det är telefonintervjuer eller internetbaserade undersökningar. De opinionsinstitut som hamnade närmast SD:s valresultat var just de nätbaserade opinionsinstituten – Sentio, United Minds och YouGov (med ett undantag Ipsos – som lyckades mindre bra, se tidigare inlägg här). […]

Kommentarer inaktiverade.